Mina knivar. Dessa knivar här nedan är mina första knivar som jag gjorde då 1993, och i mitten ett vandrings pris till SFF som heter "Stövaren & Haren".

Redan som liten så har man varit intresserad av hemgjord slöjd, hemifrån så höll min mor på med rotslöjd, näverslöjd, tennbrodyr, sy läder ryggsäckar mm. Hon var och är en hejare på att teckna allt möjligt. I små skolan och ända upp i 9:an så fick jag 5:a i teckning i mina betyg. Så en viss påverkan har min mor haft på mig, ta bara det man ser på en träbit i naturen, vi såg samma gubbe el. något annat. Började och jobba i skogen som 16 åring. Högg timmer på vintern och röjde på sommaren. Jag hittade en massa trä vrilar som jag högg och tog med till en äldre man som jag hade lärt att känna, tror att det var åren 1980 – 1986. Han var en hejare på trä skålar, trä skedar och knivar i alla dess former. Gubben lärde mig att gräva ur och snida till mina egna kosor och trä skedar. Den äldre goa gubben hette Nils Krantz från Strömsund. Hade i många år varit intresserad att få slöjda sin egen kniv helt enkelt. 1993 hade jag turen att få anmäla mitt intresse till en knivkurs med Hans-Erik Forsén, men det blev en miss av den som bokade upp oss. Jag med flera kom inte med nu i alla fall. Hade en kontakt med en Billy Hedin, han gjorde en del enklare knivar med lask söm mm. Han hjälpte i gång mig med en början, och det rullade på som vanligt tills jag träffade min mentor i knivmakeri på den högre klassen. Hans-Erik Forsén är minstora mentor . Han träffade jag inom arbetet, Hans-Erik visade upp sina förfinade bruksknivar och även sina helhorns knivar av rang ska ni veta gått folk. Och ni som nu inte känner den här härliga knivmakaren så har han bara en hand att arbeta med ”han är kusligt säker på sin andra hand”. Vart efter vi träffades så såg Hans-Erik att jag hade en fallenhet för form och material känsla, lite som en ”konstnärlig känsla”. Nu ska du göra en kniv och skicka den till Jättendal på nordisk kniv tävlingen där sa Hans-Erik. 1995 var det den första tävlingen jag var med på. Du Peter sa han, vad nöjd med den placering du nu än får jädrans hård konkurens där. Och vad jag nu inte visste var att de ringde upp de som tagit första pris här. Mitt i natten ringde telefon och en röst i andra änden sa GRATTISPeter till första pris iFörfinad brukskniv B – Klassen. Jag la på luren och sen ringde det igen och samma röst sa samma mening igen, sa bara att han har ringt fel igen. Dagen där på så ringde samma person upp och gratulerade mig för tredje gången gillt, telefonören heter ”Knivjocke”Jan Olsson.  Nu fick man blodad tand som det heter, jag hade väl inte gjort så många knivar innan tävlingen heller runt 8 st. tror jag. 1996 fick jag en heders omnämnande i Söderhamns kniv tävling i Brukskniv, deltog även i Delsbo och fick ett tredje pris i Brukskniv.  Hans-Erik blev inbjuden till de större knivmästarnas mästare i hornklassen inte mindre än Jonny Walker Nilsson, Arvidsjaur. Hade den stora för månen att få åka med Hans-Erik upp till den här killen som har den stora förmågan att slöjda enastående hornknivar med form och konstnärlig känsla av högsta kvalitet. Här fick vi prova på att gravera med stickel, inte lätt att skära ut de små linjer som sedan färgas. Som nybörjare så sög man in all information om hornknivar inte helt enkelt då. Vi blev även inbjudna till Sveriges största samiska samling i norden. Här fick vi beskåda mycket vackra nappis, vandringsstavar, trummor, bälten i silver, vaggor och framför allt hornknivar i alla former. Tack för den här visningen, den bär jag med mig livet ut…. Vintern 1996, efter vår resa i Arvidsjaur så tyckte Hans-Erik att jag skulle prova på och slöjda en helhornskniv och lära mig gravera med karvning. Vi träffades varje helg och satt och lyssnade på talböcker medans vi slöjdade på. Jag la ner 360 tim. på den första hornkniven komplett med gryvyren…”phu”… skulle nog många tycka, men med den erfarenheten i bakfickan så blev det mera hornknivar gjorda fram gent också. 1997 vann jag med min helhornskniv och tog ett andra pris i bruksknivar med, jag skickade bara med dessa två knivar och för första gången vinna med min första hornkniv det var stort för mig, och att bli SM & NM på samma gång. Nu hoppar vi in i tjugohundratalet där jag tävlar igen år 2004, det ska gå 5 år i mellan tills jag nu väljer att tävla i SM. Och efter ett så långt uppehåll i mitt tävlande så går det relativt bra för mig. Nu har ribban höjt sig betydligt sedan – 97. Tävlar i halvhornsknivar och smyckekniv bälte, placering i halvhorn 4:a med bara 3 pinnar upp till 1:an. Smyckekniv bälte 4:a och har 5 pinnar upp till tredje plats. Ytterligare så går det ett antal år i mellan tävlandet igen 5 år. Tar upp mitt slöjdande mer nu än någon sin, det är roligt igen att slöjda helt enkelt. Sätter igång med än halvhorns kniv som jag väljer att tävla i konstknivar, igen får jag placeringen 4:a av 11 st. knivar och bara en pinne upp till prispallen. Gör även en liten helhornskniv till NM Ludvika i klassen smyckekniv ej bälte, där vinner jag den klassen med ett 1:a pris. Och vad det lider så kommer jag inte vänta några ytterligare år som förr, nä nu har jag nya planer i kniv slöjdandet att göra, ni kanske får se och träffa mig mer på tävlingar i framtiden, bara man nu får ha hälsan med sig. Har många knivar runt i hela värden, USA, Australien, Tyskland och Japan som exempel. I Sverige så är det jägare & fiskare samt en del samlare som har en kniv från mig. Vid intresse kontakta mig: Peter Örjeheim tel.070-224 47 49. peter@finnorjes.com